torsdag 9 december 2010

DET HÄR ÄR MIN KATT, DET FINNS MÅNGA SOM HONOM, MEN HAN ÄR MIN.
Min katt är min bästa vän. Han är mitt liv. Jag måste mästra honom som jag mästrar mitt liv. Utan mig, är min katt värdelös. Utan min katt, är jag värdelös. Jag måste använda honom sanningsenligt. Jag måste ha honom mysigare än min fiende, som försöker döda mig. Jag måste mysa med honom innan han myser med mig. Vid Gud svär jag detta heliga löfte: min katt och jag försvarar mitt land, vi bemästrar våra fiender, vi är räddaren utav mitt liv. Så är det, tills fienden inte finns mer, bara fred. Amen.
-Inspirerad av Amerikanska militärens bön "This is my rifle" -


Här är min katt. Han är en bondkatt med en jädrans massa energi och livskraft. Det finns väldigt mycket jag kan berätta om min katt, men jag ska börja med att berätta en historia om hur han sabbade en bra dag för mig. Som alla bra historier så börjar den med mat.

Eftersom jag hade varit duktig en dag så tänkte jag belöna mig själv med en färsk rykande go pizza. Efter att jag handlat ett par nödvändiga livsmedel på ICA så gick jag för att hämta min pizza. Mmmm det skulle bli den godaste pizzan jag ätit på länge. Den här pizzan skulle bli allt jag aldrig fick i min barndom, den skulle vara fantastisk, storslagen och farlig för hjärtat.


Förväntningarna jag hade på måltiden var minst sagt spektakulära. Pizzan jag hade beställt liknade en kebabpizza, men jag hade valt att ta bort pepperonin, tomaterna och gurkan. Det kompenserade jag med att lägga till kyckling, fetaost, pommes frites och bearnesås. Jag betalade för pizzan och började traska hem med glada och lätta steg.



Jag var glad. Jag älskar mat. Jag älskar att laga mat och jag älskar att äta den också, men pizza är något heligt för mig. Det är mysfaktorn i det hela som gör en pizza riktigt vacker. Visst har pizza varit ett stöd för er också? De gånger ni har varit bakis, sjuka eller bara riktigt lat så har det funnits en go pizza för just eran smak.




Jag kom hem, fiddlade lite med nycklarna men lyckades till slut få upp dörren, trots att mina fingrar var stelfrusna av kylan. När jag väl fått upp dörren så såg jag honom, sittandes mitt i hallen. Jag gick in, plockade av mig alla ytterkläder, ställde in matvarorna i kylskåpet och lastade av pizzan på skrivbordet.

Innan vi rör oss vidare i historien så måste jag berätta lite mer om min katt. Min katt älskar att ligga på allt det han inte får ligga på. Jag ska förklara.



Saker han får ligga på, men som han inte ligger på:

Sin katthydda för 600 kronor


En flyttlåda jag har gjort i ordning för honom, bäddad och klar.




På magen eller halsen.



Saker han inte får ligga på, men som han ligger på ändå.

Teknisk utrustning av alla slag.



Ansiktet.


På min pizza. På MIN pizza.




Han gillar varma ställen, eller att sitta/ligga på grejer som är varma. Bland annat så har jag bilder på när han envisas med att sova på ett element, vilket är fullt acceptabelt och hur jäkla sött som helst. Det gillar jag.

Pizzan stod på skrivbordet och jag hällde upp kattmat åt dem, så att de hade något annat att koncentrera sig på än min pizza, MIN pizza. Jag satte igång datorn, förberedde för ett avsnitt av Boondocks och hämtade besticken jag behövde för frosseriet. Men innan det skulle bli perfekt så behövde jag gå på toaletten.

Det var skönt att kissa. Jag gick ut ur badrummet och såg att min katt hade hittat ett varmt ställe för sin feta röv, nämligen, min pizza, MIN pizza.


Det här är väl delvis mitt fel, eftersom jag hade placerat kartongen på ett sånt sätt att ena partiet stack ut en liten bit. Jag visste att pizzan skulle fora i golvet om jag inte lyfte av honom därifrån, så jag började närma mig honom för att avlägsna honom från min fina pizza.




Instinktivt visste han hur fel det var av honom att sitta på min pizza, så innan jag hann fram till honom för att plocka bort honom därifrån, så skjöt han iväg med hela sin kraft för att undfly mig. Nu i efterhand undrar jag om han trodde att det skulle skjuta laserstrålar ur ögonen på mig och plocka isär honom till atomdamm.

Normalt så skulle jag kunna tycka att hans busigheter är söta och roliga, men inte den här gången. Resultaten av hans flykt var att pizzan ramlade ner, slog i kanten så att kartongen öppnade upp sig och PLADASK, så låg pizzan på golvet. Med ostsidan nedåt.

För att strö salt i såren så gick han tillbaka och lukta på min heliga pizza som nu låg som en spetsad val på land. Han tittade upp på mig, och mötte min blick. Det verkade som att han förstod min ilska. Jag såg rakt in i hans vidöppna pupiller och jag tror att jag blev så arg så att min syn förvrängdes.

Om ni tror att jag behandlar min katt utan kärlek så tror ni fel. Han är en av det få saker jag verkligen har mycket kärlek till. Jag älskar honom, otroligt mycket. Det finns många tillfällen han har varit ett stöd för mig och tröstat mig när jag har varit nere. Det är mysigare att sova bredvid honom än med någon tjej dessutom, för han tar inte lika mycket plats och det är väldigt sött att han kan spinna.

Hursomhelst, jag skällde ut honom efter noter och jagade honom lite, men sen så tog jag mitt förnuft till fånga och lugnade mig. Dessutom fick jag min pizza till slut





1 kommentar: