DET HÄR ÄR MIN KATT, DET FINNS MÅNGA SOM HONOM, MEN HAN ÄR MIN.

Min katt är min bästa vän. Han är mitt liv. Jag måste mästra honom som jag mästrar mitt liv. Utan mig, är min katt värdelös. Utan min katt, är jag värdelös. Jag måste använda honom sanningsenligt. Jag måste ha honom mysigare än min fiende, som försöker döda mig. Jag måste mysa med honom innan han myser med mig. Vid Gud svär jag detta heliga löfte: min katt och jag försvarar mitt land, vi bemästrar våra fiender, vi är räddaren utav mitt liv. Så är det, tills fienden inte finns mer, bara fred. Amen.

-Inspirerad av Amerikanska militärens bön "This is my rifle" -

Här är min katt. Han är en bondkatt med en jädrans massa energi och livskraft. Det finns väldigt mycket jag kan berätta om min katt, men jag ska börja med att berätta en historia om hur han sabbade en bra dag för mig. Som alla bra historier så börjar den med mat.

Eftersom jag hade varit duktig en dag så tänkte jag belöna mig själv med en färsk rykande go pizza. Efter att jag handlat ett par nödvändiga livsmedel på ICA så gick jag för att hämta min pizza. Mmmm det skulle bli den godaste pizzan jag ätit på länge. Den här pizzan skulle bli allt jag aldrig fick i min barndom, den skulle vara fantastisk, storslagen och farlig för hjärtat.

Förväntningarna jag hade på måltiden var minst sagt spektakulära. Pizzan jag hade beställt liknade en kebabpizza, men jag hade valt att ta bort pepperonin, tomaterna och gurkan. Det kompenserade jag med att lägga till kyckling, fetaost, pommes frites och bearnesås. Jag betalade för pizzan och började traska hem med glada och lätta steg.

Jag var glad. Jag älskar mat. Jag älskar att laga mat och jag älskar att äta den också, men pizza är något heligt för mig. Det är mysfaktorn i det hela som gör en pizza riktigt vacker. Visst har pizza varit ett stöd för er också? De gånger ni har varit bakis, sjuka eller bara riktigt lat så har det funnits en go pizza för just eran smak.

Jag kom hem, fiddlade lite med nycklarna men lyckades till slut få upp dörren, trots att mina fingrar var stelfrusna av kylan. När jag väl fått upp dörren så såg jag honom, sittandes mitt i hallen. Jag gick in, plockade av mig alla ytterkläder, ställde in matvarorna i kylskåpet och lastade av pizzan på skrivbordet.

Innan vi rör oss vidare i historien så måste jag berätta lite mer om min katt. Min katt älskar att ligga på allt det han inte får ligga på. Jag ska förklara.

Saker han får ligga på, men som han inte ligger på:

Sin katthydda för 600 kronor

En flyttlåda jag har gjort i ordning för honom, bäddad och klar.

På magen eller halsen.

Saker han inte får ligga på, men som han ligger på ändå.

Teknisk utrustning av alla slag.

Ansiktet.


På min pizza. På MIN pizza.

Han gillar varma ställen, eller att sitta/ligga på grejer som är varma. Bland annat så har jag bilder på när han envisas med att sova på ett element, vilket är fullt acceptabelt och hur jäkla sött som helst. Det gillar jag.

Pizzan stod på skrivbordet och jag hällde upp kattmat åt dem, så att de hade något annat att koncentrera sig på än min pizza, MIN pizza. Jag satte igång datorn, förberedde för ett avsnitt av Boondocks och hämtade besticken jag behövde för frosseriet. Men innan det skulle bli perfekt så behövde jag gå på toaletten.

Det var skönt att kissa. Jag gick ut ur badrummet och såg att min katt hade hittat ett varmt ställe för sin feta röv, nämligen, min pizza, MIN pizza.

Det här är väl delvis mitt fel, eftersom jag hade placerat kartongen på ett sånt sätt att ena partiet stack ut en liten bit. Jag visste att pizzan skulle fora i golvet om jag inte lyfte av honom därifrån, så jag började närma mig honom för att avlägsna honom från min fina pizza.

Instinktivt visste han hur fel det var av honom att sitta på min pizza, så innan jag hann fram till honom för att plocka bort honom därifrån, så skjöt han iväg med hela sin kraft för att undfly mig. Nu i efterhand undrar jag om han trodde att det skulle skjuta laserstrålar ur ögonen på mig och plocka isär honom till atomdamm.

Normalt så skulle jag kunna tycka att hans busigheter är söta och roliga, men inte den här gången. Resultaten av hans flykt var att pizzan ramlade ner, slog i kanten så att kartongen öppnade upp sig och PLADASK, så låg pizzan på golvet. Med ostsidan nedåt.

För att strö salt i såren så gick han tillbaka och lukta på min heliga pizza som nu låg som en spetsad val på land. Han tittade upp på mig, och mötte min blick. Det verkade som att han förstod min ilska. Jag såg rakt in i hans vidöppna pupiller och jag tror att jag blev så arg så att min syn förvrängdes.

Om ni tror att jag behandlar min katt utan kärlek så tror ni fel. Han är en av det få saker jag verkligen har mycket kärlek till. Jag älskar honom, otroligt mycket. Det finns många tillfällen han har varit ett stöd för mig och tröstat mig när jag har varit nere. Det är mysigare att sova bredvid honom än med någon tjej dessutom, för han tar inte lika mycket plats och det är väldigt sött att han kan spinna.

Hursomhelst, jag skällde ut honom efter noter och jagade honom lite, men sen så tog jag mitt förnuft till fånga och lugnade mig. Dessutom fick jag min pizza till slut

VEM JAG ÄR, VEM JAG VILL VARA

OCH VEM JAG EGENTLIGEN ÄR

Hej, jag heter Jesper. Jag är en kille på 21 år och jag har absolut ingen koll på vem jag är. Jag är killen på titelbilden. Jag röker, tittar på den sorgsna massan runtomkring mig, suckar djupt och funderar på vad fan vi människor håller på med. På det senaste har det hänt ganska mycket för mig, som på allvar har satt igång tankarna om vem jag är, hur jag ser på andra och vem jag tror att jag kommer bli i framtiden. Hur andra ser på mig kunde jag inte bry mig mindre om - Nästan.

Det är svårt, för på ett plan definieras man av hur andra ser på en, vad det finns för objektivt värde hos en själv, dvs pengar, kläder och social status. Eller hur stor din kuk är. Jag valde att måla upp de olika "jag" i paint, dels för att det är väldigt avkopplande och dels för att det bäst beskriver hur jag ser på mig. Om ni vill se alltså.

Så vem är jag?

Eller kanske mer "vem tror jag att jag är". Det sägs ofta att det som först poppar upp i huvudet är oftast det som ligger en närmast om hjärtat, vare sig det är bekymmer eller glada stunder. Det jag tror på nu är hur tom min plånbok är, hur mycket jag älskar mina vänner som ställer upp för mig och att jag faktiskt inte är en sådan tokig människa ändå.

Jag är en hyffsat normal kille som gillar lite allt möjligt och som är duktig på lite allt möjligt. Det som särskiljer mig från resten av den tråkiga skaran är att jag är skvatt galen, tydligen, eller, "du är så knäpp Jesper" som jag ganska ofta får höra. En knäpp grej; jag vet inte vad man ska säga i främmande situationer, så jag kläcker ofta något som är helt irrelevant och som dödar konversationen - helt. Pinsam tystnad. Det är inte först förrän precis efteråt jag kommer på hur illa det lät och att jag måste tolkas som ett fruktansvärt horribelt elakt fragmatuggande monster.

I främmande situationer kan jag även bli helt förlorad i min egen lilla tankebubbla. "Ibland, när man snackar med dig Jesper, så är det som att du blir förlorad i din egen tankebubbla" kläckte en polare till mig, och tro fan, det stämmer, jag flyter bort i mina egna tankar, inget illa menat. Men med riktigt tråkiga människor som vet in och ut på hur man monterar ett JAS 39 GRIPEN och som bara måste berätta om det, åhå! Då blir jag bara lost. Då tänker jag gärna på att jag gör vad som helst bara han-snälla-snälla-för-fan-håll-käft-sluta-prata så att jag kommer därifrån. Men jag är för artig och lyssnar på skiten ändå. Men! Jag tänker på annat under tiden!

Okej, nog om det. Ni kommer att få ta del av mina obskyra tankar genom framtida blogginlägg, om ni så väljer det. Kanske ni är lika mentally returded som jag är. Vet ej. Men nu vet ni lite om vem jag är och hur jag är funtad.

Så vem vill jag bli?

Öh, jag vet inte. Jag har ingen aning. Inte så att jag är ointresserad av de yrken som flottar runt i arbetsmarknadens diskho, utan mer att jag vill för mycket. Jag vill jobba inom kustbevakningen, jag vill bli en upptäcktsresare (som snusmumriken, den lille eremit-knarkaren), jag vill äga ett hus vid en sjö och springa runt där med min fru och vara sådär lycklig som man bara är på film.

Jag skulle kunna vara en rockstjärna som står på en skateboard, som i sin tur står på en surfbräda, som jag surfar in på scenen med. Allt detta medans jag river av tunga och plågsamma solon på min Les Paul 59'a, gjord Mahogny/Ebenholtz med stallet Bigsby vibrato tailpiece + Humbuckers som pickups.

Självklart går allting väldigt bra för mig. Åtminstone i fantasin. Ibland när jag går på toaletten så intervjuar jag mig själv i smyg, där jag spelar både reportern utöver mig själv som kändis.

"Hur kommer det sig att du har lyckats så himla bra med ditt liv och med din karriär Fantastic Mr Jesper?"

Eftersom jag är utav ödmjuk karaktär så blir svaret "Jag vill bara finnas här för mänskligheten. Don't leave your mark in society, leave it ON society. Alla ungdomar därute, gör som jag och ge aldrig upp".

"Fantastiskt Jesper, fantastiskt" svarar reportern och sen dricker vi alla snaps för det är jul.

Så vem är jag egentligen?

Bara det att jag sitter här tidigt på morgonen, otroligt trött och funderar på vem jag är, trots att jag måste sova, borde säga ett och ett annat om mig och vem jag är. Jag hatar ansvar. Det är bara för att jag är ohyggligt dålig på att fördela energin jämt över månaden.

Förklaring: För det mesta gör jag 80% av det som ska göras under en månad och tänker att det kan jag göra imorgon eller om en vecka. Men de resterande 20% ligger kvar tills det blir en jättehög av ansvar och måsten som ska göras och ta itu med. Jag får panik, forcerar bort alla de där måsten, skiter i dem och tänker inte på dem. Sen får jag mer panik och ångest över att jag har struntat i de dära måsten. Sen lyckas jag vända den här negativa energin till något positivt och beslutar att "Herrejävlar! Nu ska jag fan bli som en ny människa! Ut och springa varje dag! Köpa en kalender för att planera!".

Så sliter jag som ett djur och lyckas göra runt 80% av det jag behövde göra, lägger de restererande 20% på hyllan och tycker att jag fan förtjänar en pizza nu för att jag har varit så duktig och så var cirkeln sluten.

Så blir jag knäckt. Nej, nu ska jag bli en ny bättre människa!